HeyyyYYYY everYbodY
Nu är jag på väg hem från Teneriffa (stannade i Lund över natten och sitter nu på tåget). För några dagar sen fick jag boende i Lund!!! Jag ska bo i korridor vilket jag hoppas kommer att bli supernajs men jag är sjukt nervös. Det känns konstigt att flytta hemifrån och till en ny stad (no shit). Jag är inte ens säker på vilken/ vilka kurser jag ska plugga och att släppa taget om kontrollen har varit svårt. Jag vill se en tydlig väg med vad jag kommer göra, hur jag kommer bo, vad jag ska plugga osv. men det funkar inte riktigt så. Jag hade en plan för hur de kommande åren skulle se ut. Jag skulle INTE plugga, inte på en lååång tid i alla fall, planen var att kanske vänta i flera år. Jag skulle jobba och tjäna tillräckligt med pengar för att kunna resa en hel del och sedan inte behöva ta lån när jag väl skulle börja plugga. Men saker blir inte som tänkt och det är jag glad för. Jag var (och är) trött på plugget men jag känner mig fast. Fast i Stockholm och i en vardag som jag inte trivs med. När jag gick i skolan så såg jag framför mig friheten av att inte behöva göra någonting men jag har insett hur tråkigt det är att ha den friheten. Jag har ju både jobbat på Hemköp och gått komvux nu under höstterminen men ändå så har jag varit uttråkad för jag har inte känner att jag kommer någonstans. Jag har inte haft något konkret mål med intjänandet av pengar, vilket har gjort att jag inte har känt något riktigt driv. Hade jag bestämt att jag t.ex. ville åka och backpacka i Asien så hade jag ju vetat att jag behöver x kr för att ha råd med det och därför blivit lite mer motiverad. Men att bara jobba utan mål funkar inte för mig just nu.
Helt enkelt vill jag starta om lite. Bli mer självständig, lära känna nya människor, lära mig nya saker och förstå mer vad jag vill göra de kommande åren. Kanske lite mycket press på Lund att uppfylla dessa saker men det är värt ett försök och blir det inte bra så löser det sig. Det blir en utmaning som jag tror är nyttig för mig.
Detta inlägget fick handla lite mer om mig för jag kände för det och ni får en meme som förklarar varför det tar 50 år för mig att läsa en bok och varför samhällsämnen i skolan är svåra. Inser också hur ointressant inlägg detta blev men omg jag kan inte förväntas vara the ultimate ADHD God hela tiden.
Hareeeharehare
0 kommentar(er)
